Röda khmererna i svensk inrikespolitisk debatt

Från Deletionpedia.org
Hoppa till: navigering, sök

Mall:Sffr Röda khmererna har förekommit i svensk inrikespolitisk debatt.

Birgitta Dahl var ordförande i Svenska kommittén för Vietnam, som 1975 ansågs ha tagit parti för de röda khmererna. Hon konstaterade att "Alla vet ju att mycket av det som skrivits om Kambodja varit lögn och spekulationer" (Vietnam Nu, nr 2, 1977). Hon fortsatte: "Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh... Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det måste krävas stora offer av befolkningen". Birgitta Dahl ansåg att man inte kunde nöja sig med informationen från Kambodjas ambassad och hävdade "Vi vill komma in i Kambodja och se med egna ögon vad som händer där." 1997 publicerades Per Ahlmarks bok Det öppna såret, där bland annat Dahls tidigare uttalanden om Röda khmererna och folkmordet i Kambodja uppmärksammades.[1] Detta ledde till en debatt om Dahls demokratiska trovärdighet och lämplighet som talman i riksdagen. Dahl skrev efter detta en debattartikel i Dagens Nyheter, i vilken hon bland annat förklarade: Mall:Citat

Jan Myrdal reste som journalist till Kambodja och spelade in en reportagefilm för Sveriges Television som välvilligt skildrade den kambodjanska revolutionen.

Författaren P O Enquist skrev i Expressen den 15 maj 1975:Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkräktarna, fann att dess fina stad måste återställas. Då utrymde man huset, och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom människor inte skulle leva i förnedring här, utan i fred och med vänlighet. I väst flödar då krokodiltårarna. Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg. Dock lär oss allt detta att kampen inte är ett historiskt monument, ett livlöst minnesmärke; den pågår.

Om Röda Khmer-uttalande skriver Birgitta Dahl 2002: [2] När man från vad som återstod av FNL-grupperna började hävda att vi skulle lita ensidigt på officiella rapporter från Kambodjas ambassader, rann sinnet på mig. Jag begärde att få göra ett inlägg i radions OBS-Kulturkvarten. Det sändes den lo no-vember 1976 och har senare publicerats i Vietnam Nu nummer 2 1977. Så här pålystes mitt inlägg av Nancy Westman: Vi har tidigare här i OBS-Kulturkvarten fått olika bilder av utvecklingen i Kambodja nu efter krigets slut. Staffan Hildebrand sa bland annat i sin serie om länderna kring Mekong, att det är mycket svårt att veta vad som egentligen försiggår i Kambodja, eftersom inga utländska journalister släpps in i landet. Man får därför skaffa sig informationer från andra och ibland mindre tillförlitliga källor. Margareta Sörenson, Förenade FNL-grupperna, däremot hävdade i ett inlägg att om man bara läser det material som de kambodjanska ambassaderna lämnar ut, så kan man bilda sig en ganska klar uppfattning om Kambodja av i dag. Men Birgitta Dahl, ordförande i Svenska kommitten för Vietnam, Laos och Kambodja, tycker inte att den informationen räcker. »Vi vill komma in i Kambodja och se med egna ögon vad som händer där.«

Mitt inlägg innehåller förvisso en del formuleringar, som i dag ter sig slagordsmässiga och naiva — dock inget stöd för Pol Pot. Men själva ärendet var att kräva sanningen, inte nöja oss med officiella rapporter. Kärnpunkterna uttrycks så här: ”Därför tycker jag det är fel, ja fegt, att låtsas som om vi inte hade problem när det gäller Kambodja ... Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender ... Vi upplever det som en särskild skyldighet för vietnam rörelsen, som alltid har haft sin styrka i att stödja dem som har haft den moraliska rätten på sin sida, och i att berätta sanningen för världen. Därför kommer vi att fortsätta försöken att få bättre kunskaper om Kambodja, främst genom att utländska besökare tillåts att skildra utvecklingen på platsen”.

Det är detta inlägg, publicerat i Vietnam Nu nummer 2 1977, som Per Ahlmark och andra i många år har använt för att sprida myten, att jag har hyllat och stött Pol Pot. Till detta har Ahlmark lagt det klassiska knepet »guilt by association« genom att bunta ihop mig med andra och lägga deras ord i min mun, som här: »De röster som helhjärtat försvarade Pol Pot var den stalinistiska Norrskensflamman, P O Enquist, Jan Myrdal och Birgitta Dahl.« Jag har verkligen ingenting gemensamt med Norrskensflamman eller Jan Myrdal i denna fråga eller i någon annan. Så snart som sanningen stod klar tog jag naturligtvis ställning mot Pol Pot. Därför hade jag svårt att kritisera Vietnam för invasionen av Kambodja 1978—1979, även om den stred mot internationell rätt. Jag tyckte att målet att få bort Pol Pot och hans anhängare var lika gott som det som en hel värld godtog, när Tanzania befriade Uganda från Idi Amin. Också för detta fick jag kritik — men det är en annan historia.

Referenser

  1. Mall:Bokref
  2. Birgitta Dahl: Solidaritetsarbetet för Vietnam. I Var blev ni av ljuva drömmar. Ordfront 2002